Min soulmate del 2

Från del 1:

Tänkte ägna ett inlägg och hylla min fina ponny, Lisa. Gud, inga ord kan seriöst beskriva min kärlek till henne.
Snart har jag haft henne i 3 år och det har varit väldigt många ups & downs. Vi har gått igenom sjukt många saker som gjort oss till starka individer idag. Men jag tänkte skriva våran resa ihop nu:
 
Det var slutet på september/ början av ktober, något sånt. Jag och mamma åkte ner med några bekanta neråt i landet. Min kompis som då var med skulle provrida massa superfina b-ponnier och jag letade ung-d-ponny som skulle vara en ponny för min framtid. Vi kollade på totalt 3 unghästar. Varav den första stod i en skog där vi löshoppade i dens hage (?) haha, hon var super fin och hade kapaciteten men det var ingen ponny jag föll för. Hon var heller inte inriden så då skulle vi få börja HELT från början.
Sen var det dendär nykastrerade snygghästen, gud vad han var fin. Fux,stjärn, lite hingstig, en jävla kapacitet, inriden, allt. Dock var ett ett problem som återstod, han skulle vara ´´för mycket´´ för mig att rida och hantera själv. Jag var knappt 140 lång och väldigt tunn. Men vi var väldigt intresserade av honom och jag skulle verkligen ha en ponny för framtiden.
Senare, sista dagen hade vi varit med dom andra som provred en hög super fina ponnyer. Vi stressade och åkte sent på kvällen till denna ponny i Stenungsund. Det var så värt det. Jag kommer ihåg att mamma och dom andra gick till ridhuset med Arvids mamma medans Arvid tog med mig till stallet. Han visade mig henne och jag verkligen föll bokstavligen för henne. Har aldrig, aldrig kännt den känslan som jag fick då. Hon med sina stora bruna kanpp-ögon och stora bläsen som täckte hela ansiktet fick mig att få något inom mig som sa, hon ska jag ha.
Bilder från Lisa sedan sin första dag på jorden tills 3-årstesten -11.
 
--
Jag och Arvid fixade Lisa och gick vidare till rishuset. Först skulle  jag sitta upp och skritta och sen skulle hon löshoppas. Jag klev försitigt upp på henne och det var sjukt vad det känndes BRA. Det känndes som en ponny för min framtid. 
En vecka innan min födelsedag, vilket kanske var 5 oktober eller nått sånt kom hon. Jag var så jävla lycklig, men såklart, jag fick dock inte rida henne i början, vilket är självklart då jag var 11 och hon bara 3år..
Men med tiden så satt jag upp igen och vi började utvecklas tillsamans.
Bild från 2011...
 
Under 2012 red jag knappt Lisa, då en duktig tjej som är vän till familjen red,tränade och tävlade henne tom LB. 
Lisa var verkligen huuur fin som helst och vi såg bara det som en lovande häst för min framtid.
Lisa på hennes första tävling i Roslagens, hemma klubben.
 
Hösten kom snabbt och jag började träna Lisa för Mia. Först var det grunderna i dressyr och mark innan vi började med hinder. 
Till vintern hoppade vi 110 hinder och allt var så jävla bra. Hon var i topp och det känndes sååå bra inför 2013 som skulle bli VÅRAN säsong!

2013 kom, jag var iväg och tränade i Enköping för första gången för min nuvarande tränare och vän Åsa. Så kul det var, vi hoppade 120 hinder där med. Jag kunde inte vara mer än glad just då! Jag hade min 5-åriga stjärna. Oja!
När våren började närma sig började vi hoppa högre och högre. Som högst hoppade vi 130 för Mia. 
April kom och det var tävlingsdax. Tanken var att vi skulle börja året ´´lugnt´´ och bara hoppa en LD (80cm) och en LC (90cm). Vi nollade båda klasserna och åkte hem med rosetter. 
I maj kom nästa tävling som var i Edsbro. En LD+ (85cm) och en LC (90cm). Första klassen gick väl hyfsat, ett pet har jag för mig. Andra klassen gick KAOS. Hon kändes verkligen inte 100 och jag blev sjukt osäker och kände att något var FEL. Vi gick ut ur banan med 13 fel.. Det var bommar som flög, och en ponny som stannade, även tidsfel på det.. Jag visste att något var fel med henne redan då men vi åkte hem och laddade om. Veckan efter skulle jag ner och dressyrträna för Sara. Hon stegrade och vi voltade bakåt. Sjukt läskigt var det. 
 
Mer får ni imorgon ;)